Nära

Stanna upp. Lägg märke till livet. Tankar och texter om det som lätt passerar när vardagen går fort.

När kvällarna blir mörkare börjar jag titta in genom upplysta fönster.
Inte för att se människorna.
Utan för att känna värmen.
Det finns något trösterikt i att veta att någon kokar soppa, läser en bok eller sitter och pratar.
Vi lever våra olika liv.
Men vi delar samma kväll. Ser samma mörker utanför. Prova att ta emot värme från ett fönster som du passerar. Kan du ana dess värme i hjärtat?

Har du sett ett spindelnät en tidig höstmorgon?
Hur daggdropparna får det att glittra?
Det som nästan var osynligt blir plötsligt vackert.
Jag tror det gäller människor också.
Lägg märke till något idag: ett glittrande ”spindelnät” något som nästan är osynligt men när du ser på det blir det vackert.
Det kan vara ett svagt leende hos någon på bussen, en nick till tack i kön, en hand till hälsning i ett bilfönster, ett vackert hårband, en rolig keps, eller något som bara du ser.

Ibland ger jag mig själv en liten blomma.
Går in i en blomsteraffär och köper något litet bara till mig.
Ibland köper jag två och delar med någon annan.
Glädje verkar fungera så att den blir större när man delar den.
Kan du ge dig själv något idag? Kan du dela det med andra?
I glädje, nära livet.

När regnet faller brukar jag öppna fönstret lite.
Inte mycket.
Bara en liten glipa.
Jag vill höra ljudet.
Känna den fuktiga luften.
Det påminner mig om att världen fortfarande lever där ute. Att allt pågår helt utan mig. Det är en rofylld tanke att allt inte går att påverka. Det bara är.

Fler nära njutningsfulla höstögonblick finns på mitt Instagram.